1 § Testamente skall upprättas skriftligen med två vittnen. I deras
samtidiga närvaro skall testator underskriva testamentshandlingen eller
vidkännas sin underskrift därå. Vittnena skola bestyrka handlingen med
sina namn. De skola äga kännedom om handlingens egenskap av testamente,
men det står testator fritt att låta dem veta dess innehåll eller ej.
2 § Testamentsvittnena böra vid sina namn anteckna yrke och hemvist. De
böra ock å handlingen teckna intyg rörande tiden för bevittnandet samt
övriga omständigheter som kunna vara av betydelse för testamentets
giltighet.
Hava vittnena å handlingen intygat att vid testamentets upprättande så
tillgått som i 1 § sägs, skall intyget, där klander väckes, äga tilltro,
såframt omständigheter ej förekomma som förringa intygets trovärdighet.
3 § Är någon av sjukdom eller annat nödfall förhindrad att upprätta
testamente på sätt i 1 § sägs, må han förordna om sin kvarlåtenskap
muntligen inför två vittnen eller ock utan vittnen genom egenhändigt
skriven och undertecknad handling.
Sådant testamente är ogillt, om testator sedermera under tre månader
varit i tillfälle att förordna om sin kvarlåtenskap såsom i 1 § är
stadgat.
4 § Till testamentsvittne får inte tas den som är under femton år eller
på grund av en psykisk störning saknar insikt om betydelsen av
vittnesbekräftelsen, inte heller testators make eller den som står i rätt
upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till honom eller är hans
syskon.
Ingen får tas till vittne vid förordnande till honom själv, hans make
eller någon som står i sådant släktskap eller svågerlag till honom som
nyss är sagt. Förordnande att vara testamentsexekutor medför dock inte
hinder att vara vittne.
Åberopas testamentsvittne till bevis i rättegång, gäller vad i
rättegångsbalken är stadgat om sådant bevis. Lag (1991:1547).
5 § Har testator i den ordning som gäller för testamentes upprättande
återkallat sitt förordnande eller har han förstört testamentshandlingen
eller eljest otvetydigt givit tillkänna att förordnandet ej längre var
uttryck för hans yttersta vilja, är förordnandet utan verkan.
Utfästelse att ej återkalla testamente är icke bindande.
6 § Vill någon, i samband med återkallelse av visst förordnande eller
eljest, göra tillägg till sitt testamente, gäller vad om upprättande av
testamente är stadgat.
7 § Har någon genom ensidig återkallelse eller ändring av inbördes
testamente väsentligt rubbat förutsättningarna för det ömsesidiga
förordnandet, är han förlustig sin rätt på grund av testamentet.