1 § Den som med äganderätt förvärvat fast egendom skall söka inskrivning
av förvärvet (lagfart) inom tid som anges i 2 §.
Dödsbo är icke skyldigt att söka lagfart på förvärv av egendom från den
döde i annat fall än när dödsboet överlåter egendomen. Make eller sambo
som tillskiftats egendom vid bodelning är ej skyldig att söka lagfart på
förvärvet utom när egendomen förut tillhört den andra maken eller
sambon. Lag (1987:816).
2 § Lagfart skall sökas inom tre månader efter det att den handling på
vilken förvärvet grundas (fångeshandlingen) upprättades.
Tiden för sökande av lagfart räknas dock
1. för förvärv som beror av villkor, myndighets tillstånd eller annan
sådan omständighet, från det förvärvet fullbordades,
2. för dödsbo, i fall som avses i 1 § andra stycket, från det egendomen
överläts eller, om bouppteckning då ej registrerats, från det
registreringen skedde,
3. för den som är ensam delägare i dödsbo, från det bouppteckningen
registrerades eller, om han först därefter blivit ensam delägare, från
det så skedde, dock, om boets förvaltning omhänderhas av boutredningsman
eller testamentsexekutor eller om boet är avträtt till konkurs, ej i
något fall tidigare än från det egendomen utgavs till delägaren,
4. för testamentstagare som tillagts egendom i legat, från det
testamentet vann laga kraft och legatet utgavs eller, om bouppteckning
då ej registrerats, från det registreringen skedde,
5. när talan väckts om återgång eller hävande av förvärv innan tiden för
sökande av lagfart utgick, från det dom varigenom talan ogillades vann
laga kraft.
3 § Sökes ej lagfart inom föreskriven tid, får inskrivningsmyndigheten
förelägga vite för lagfartsskyldighetens fullgörande.
4 § Är bifall till förvärvarens lagfartsansökan beroende av att
föregående ägares förvärv lagfares och har tiden för sökande av lagfart
på dennes förvärv börjat löpa, får förvärvaren söka lagfart även på
detta förvärv. Företrädaren i äganderätten är skyldig att för sådant
ändamål tillhandahålla erforderliga handlingar som han innehar.
Har fast egendom på grund av förordnande i testamente eller annan
rättshandling tills vidare ställts utan ägare, kan god man eller annan
som har att företräda den blivande ägaren söka lagfart på egendomen för
dennes räkning. Sedan ägaren blivit bestämd, får anteckning om denne
göras i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Lag (2000:226).
5 § Den som söker lagfart skall ge in fångeshandlingen och de
övriga handlingar som är nödvändiga för att styrka förvärvet.
Om ett dödsbo eller en arvinge som är ensam delägare i ett
dödsbo söker lagfart på förvärv av egendom från den döde, anses
en inregistrerad bouppteckning efter denne som fångeshandling.
Om en ansökan om lagfart görs av flera sökande gemensamt, skall
den innehålla uppgift om hur stor andel av fastigheten som
varje sökande har förvärvat. Om det saknas sådana uppgifter och
sökandena inte följer ett föreläggande att komplettera ansökan,
skall den anses avse andelar efter huvudtalet.
Lag (2000:226).
6 § En lagfartsansökan skall avslås, om
1. fångeshandlingen inte har kommit in eller, om den har
lämnats elektroniskt, det inte har skett på det sätt som anges
i 19 kap. 11 a § eller enligt de föreskrifter som har meddelats
med stöd av den paragrafen,
2. fångeshandlingen inte är upprättad på det sätt som
föreskrivs i lag,
3. förvärvet avser köp eller byte och fångeshandlingen
innehåller villkor, som enligt 4 kap. 4 eller 28 § medför att
förvärvet är ogiltigt,
4. förvärvet avser en del av en fastighet och tiden för att
ansöka om fastighetsbildning enligt 4 kap. 7-9, 28 eller 29 §
eller enligt någon annan bestämmelse i lag har gått ut eller
ansökan om fastighetsbildning har avslagits eller ett sådant
förvärv annars enligt lag är ogiltigt,
5. överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren gällande
inskränkning i hans rätt att förfoga över egendomen och, när
överlåtelsen skedde, lagfart inte var beviljad för överlåtaren
eller, om så var fallet, ärende om anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel av inskränkningen var
upptaget på inskrivningsdag,
6. fastigheten tidigare överlåtits till någon vars förvärv
enligt 17 kap. 1 eller 4 § äger företräde framför sökandens
förvärv,
7. fastigheten sålts exekutivt till annan än sökanden och
försäljningen enligt 14 kap. utsökningsbalken äger företräde
framför dennes förvärv,
8. för sökandens rätt att förvärva fastigheten fordras
myndighets tillstånd och i lag föreskriven tid för sökande av
sådant tillstånd har gått ut eller ansökan om tillstånd har
avslagits,
9. i fall som avses i 2 kap. 13 a § eller 18 kap. 3 §
försäkringsrörelselagen (1982:713) bolagsstämman har beslutat
att inte godkänna förvärvet eller inte har godkänt förvärvet i
rätt tid,
10. det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt
eller inte kan göras gällande. Lag (2006:142).
7 § Förekommer icke omständigheter som avses i 6 §, skall
lagfartsansökan förklaras vilande, om
1. vid köp, byte eller gåva överlåtarens underskrift på
fångeshandlingen icke är styrkt av två vittnen och överlåtelsen
ej skett genom statlig myndighet,
2. fångesmannen ej har lagfart och fall som avses i 9 § icke
föreligger,
3. rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av
fastigheten eller om bättre rätt till denna,
4. lagfart sökes på grund av testamente, dom eller förrättning
som ännu icke vunnit laga kraft,
5. vid förvärv genom legat detta ej utgivits,
6. vid förvärv på exekutiv försäljning köpebrev ej utfärdats
eller vid expropriation eller liknande tvångsförvärv inlösen ej
fullbordats,
7. vid överlåtelse överlåtaren är gift och förvärvet enligt
äktenskapsbalkens bestämmelser är beroende av den andre makens
samtycke,
8. vid överlåtelse överlåtaren är sambo och förvärvet enligt
bestämmelserna i sambolagen (2003:376) är beroende av den andra
sambons samtycke, dock endast om ärende om anteckning i
fastighetsregistrets inskrivningsdel av anmälan enligt 5 §
andra stycket den lagen var upptaget på inskrivningsdag när
överlåtelsen skedde,
9. vid överlåtelse genom boutredningsman förvärvet enligt
ärvdabalkens bestämmelser är beroende av dödsbodelägares
samtycke,
10. förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som
inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken,
11. förvärvet avser del av fastighet och är beroende av
fastighetsbildning,
12. vid köp eller byte förvärvet är beroende av att förköp ej
sker eller vid förköp detta ej är fullbordat,
13. förvärvet i annat fall enligt lag är beroende av domstols
eller annan myndighets tillstånd,
14. förvärvet är beroende av villkor och, i fråga om gåva,
villkoret avser viss tid som ej överstiger två år från den dag
då gåvohandlingen upprättades, eller
15. förvärvet i fall som avses i 2 kap. 13 a § och 18 kap. 3 §
försäkringsrörelselagen (1982:713) är beroende av
bolagsstämmans godkännande. Lag (2005:902).
8 § Har lagfartsansökan förklarats vilande på den grund att överlåtarens
underskrift på fångeshandlingen icke är styrkt av två vittnen, skall
överlåtaren föreläggas att inom viss tid väcka talan vid domstol, om han
anser att förvärvet är ogiltigt. Efterkommes ej föreläggandet, utgör
bristen i fråga om bevittning icke hinder mot lagfart. Erinran om detta
skall intagas i föreläggandet.
9 § Har fastighet förvärvats genom expropriation eller liknande
tvångsförvärv eller sålts exekutivt till betalning av fordran för vilken
den till följd av upplåtelse av panträtt eller på annan grund svarar
oavsett vem den tillhör, har förvärvaren rätt att erhålla lagfart utan
hinder av att den föregående ägaren ej har lagfart. Detsamma gäller
samfällighetsförenings förvärv enligt 5 § lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfälligheter. Lag (1973:1163).
10 § Kan den som påstår sig ha förvärvat fast egendom inte ge
in sin fångeshandling eller är hans eller hennes fångeshandling
bristfällig, ska inskrivningsmyndigheten på hans eller hennes
begäran sätta ut ett sammanträde för utredning av äganderätten
till fastigheten (lagfartssammanträde). Ett sådant sammanträde
ska även sättas ut, om det begärs av den som enligt 4 § får
söka lagfart på föregående ägares förvärv och dennes
fångeshandling inte kan ges in eller är bristfällig.
En ansökan om lagfartssammanträde ska vara skriftlig och
innehålla en redogörelse för vad som sökanden vet om förvärvet
och om anledningen till att fångeshandlingen inte kan ges in
eller att den är bristfällig. I sist angivna fall ska
fångeshandlingen ges in. Sökanden ska vidare ge in intyg om vad
Skatteverkets beslut om fastighetstaxering utvisar om
äganderätten under de tio åren närmast före ansökan och den
skriftliga utredning i övrigt som kan finnas tillgänglig. I
10 a § finns bestämmelser om särskilda åtgärder för att inhämta
utredning. Lag (2008:153).
10 a § Om det är befogat med hänsyn till utredningen, får
inskrivningsmyndigheten ansöka hos tingsrätten om att ett
vittne eller en sakkunnig ska höras under ed eller att den som
innehar en skriftlig handling eller ett föremål ska föreläggas
att tillhandahålla handlingen eller föremålet. Ansökan ska
göras hos den tingsrätt inom vars domkrets fastigheten ligger.
Om det finns lagliga förutsättningar för åtgärden, ska
tingsrätten bifalla ansökan. I fråga om sådan åtgärd som avses
i första stycket gäller bestämmelserna i 35 kap. 11 §, 36 kap.
1-11, 13-18 och 20-23 §§, 38 kap. 1-5, 8 och 9 §§, 39 kap. 5 §
samt 40 kap. 19 § rättegångsbalken. Tingsrätten ska dock inte
pröva vilken betydelse förhöret, handlingen eller föremålet kan
antas ha som bevis.
Företrädare för inskrivningsmyndigheten, sökanden och annan som
ärendet kan antas angå ska kallas till förhör med ett vittne
eller en sakkunnig och ges tillfälle att ställa frågor. Om
sökanden eller någon annan enskild person som har kallats
uteblir från förhöret, får förhöret ändå genomföras.
Lag (2008:153).
10 b § Ett vittne eller en sakkunnig som hörs under ed efter en
ansökan enligt 10 a § har rätt till skälig ersättning av
allmänna medel för nödvändiga kostnader för resa, uppehälle och
tidsspillan enligt föreskrifter som regeringen meddelar.
Ersättningen fastställs av tingsrätten.
Den som föreläggs att tillhandahålla en skriftlig handling
eller ett föremål har, om han eller hon inte är part, rätt till
skälig ersättning av allmänna medel för kostnader. Ersättningen
fastställs av inskrivningsmyndigheten.
Bestämmelser om sökandens skyldighet att ersätta staten för
sådana kostnader som avses i första och andra styckena finns i
12 a §. Lag (2008:153).
11 § Till lagfartssammanträde skall inskrivningsmyndigheten kalla
sökanden och annan som ärendet kan antagas angå.
Inskrivningsmyndigheten kan vid vite förelägga sökanden eller annan att
infinna sig personligen eller genom ombud. Sammanträde får hållas även
om sökanden eller annan som kallats uteblir.
Sammanträdet kungöres i ortstidning och i första numret för ett kvartal
av Post och Inrikes Tidningar. Kungörelsen skall innehålla uppgift om
sökandens namn och adress samt fastighetens beteckning ävensom erinran
om att sammanträdet syftar till att vinna utredning angående
äganderätten till fastigheten och att lagfart på denna kan komma att
meddelas med stöd av vad som framkommer vid sammanträdet.
Sammanträdet skall utsättas till sådan tid att minst tre månader kommer
att förflyta mellan kungörandet och dagen för sammanträdet. Lag
(1977:662).
12 § Vid lagfartssammanträde ska upplysningar om förvärvet
inhämtas genom förhör med sökanden eller på annat lämpligt
sätt. Om det är möjligt ska det även utredas vem eller vilka
som under de tio åren närmast före ansökan innehaft fastigheten
med äganderättsanspråk. Protokoll ska föras över vad som
förekommit vid sammanträdet och i övrigt kommit fram i ärendet.
Sedan protokollet uppsatts, ska ansökan om lagfart på
egendomen, under åberopande av protokollet såsom
fångeshandling, anses gjord på den inskrivningsdag som infaller
närmast därefter. Lag (2008:153).
12 a § Sökanden ska ersätta staten för kostnader för
lagfartssammanträde och kostnader som avses i 10 b §. Sökanden
ska dock inte ersätta kostnader för kungörelse eller andra
kostnader för syn än sådana som avses i 10 b § anda stycket.
Om sökanden har förpliktats av inskrivningsmyndigheten att
ersätta sådana kostnader som avses i första stycket första
meningen och dessa kostnader inte har betalats inom den tid som
inskrivningsmyndigheten har bestämt, ska
inskrivningsmyndigheten begära indrivning. Regeringen får
meddela föreskrifter om att indrivning inte behöver begäras för
ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Lag (2008:153).
13 § Om det på grund av innehållet i protokollet och vad som i övrigt
framkommit måste antagas att det påstådda förvärvet ägt rum samt
sökanden med hänsyn till vad som framkommit bör anses som ägare, skall
den omständigheten att endast protokollet åberopas som fångeshandling ej
utgöra hinder mot lagfart. Ett förvärv för vilket tillstånd av myndighet
fordras får dock inte läggas till grund för lagfart förrän tillstånd har
lämnats.
Har i fall som avses i första stycket förvärvaren eller någon som
härleder sin rätt från honom innehaft fastigheten med äganderättanspråk
under de tio åren närmast före det år då lagfartsansökan företages till
prövning, utgör omständighet som avses i 7 § 2 hinder mot lagfart endast
om inskrivning eller anteckning, som grundar sig på annans äganderätt
till fastigheten eller anspråk därpå, skett i fastighetsregistrets
inskrivningsdel under nämnda tid.
I ärende om lagfart som avses i denne pragraf skall, om så finnes
erforderligt, inhämtas yttrande från kammarkollegiet. Kollegiet får föra
talan mot beslut, varigenom lagfart beviljats. Lag (2000:226).
14 § Är sökandens förvärv förenat med förbehåll, som inskränker hans
rätt att överlåta egendomen eller söka inteckning eller upplåta
rättighet i denna, eller är hans behörighet i sådant avseende inskränkt
genom annans rätt att nyttja egendomen på grund av testamente, skall
anteckning om inskränkningen göras i fastighetsregistrets inskrivningsdel
när lagfart sökes eller när upplysning om inskränkningar därefer
vinnes. Lag (2000:226).