Inledande bestämmelser
1 § Med företagshemlighet avses i denna lag sådan information om affärs- eller
driftförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars
röjande är ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseende.
Med information förstås både sådana uppgifter som har dokumenterats i någon form,
inbegripet ritningar, modeller och andra liknande tekniska förebilder, och enskilda
personers kännedom om ett visst förhållande, även om det inte har dokumenterats på
något särskilt sätt.
2 § Lagen gäller endast obehöriga angrepp på företagshemligheter.
Som ett obehörigt angrepp anses inte att någon anskaffar, utnyttjar eller röjer en
företagshemlighet hos en näringsidkare för att offentliggöra eller inför en myndighet eller
annat behörigt organ avslöja något som skäligen kan misstänkas utgöra brott, på vilket
fängelse kan följa, eller som kan anses utgöra annat allvarligt missförhållande i
näringsidkarens rörelse.
Som ett obehörigt angrepp anses inte heller att någon utnyttjar eller röjer en
företagshemlighet som han eller någon före honom har fått del av i god tro.
3 § Den som med uppsåt olovligen bereder sig tillgång till en företagshemlighet skall
dömas för företagsspioneri till böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt,
till fängelse i högst sex år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas
om gärningen har varit av särskilt farlig art, avsett betydande värde eller inneburit
synnerligen kännbar skada.
Till ansvar enligt första stycket skall dock inte dömas, om gärningen är belagd med
strängare straff i brottsbalken.
För försök eller förberedelse till företagsspioneri skall dömas till ansvar enligt 23 kap.
brottsbalken.
4 § Den som anskaffar en företagshemlighet med vetskap om att den som tillhandahåller
hemligheten eller någon före honom har berett sig tillgång till denna genom
företagsspioneri skall dömas för olovlig befattning med företagshemlighet till böter eller
fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst fyra år.
Till ansvar enligt första stycket skall dock inte dömas, om gärningen är belagd med
strängare straff i brottsbalken.
Skadestånd
5 § Den som gör sig skyldig till brott enligt 3 eller 4 § skall ersätta den skada som
uppkommer genom brottet eller genom att företagshemligheten obehörigen utnyttjas eller
röjs.
6 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos
en näringsidkare som han i förtroende har fått del av i samband med en affärsförbindelse
med denne skall ersätta den skada som uppkommer genom hans förfarande.
7 § En arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en
företagshemlighet hos arbetsgivaren som han har fått del av i sin anställning under sådana
förhållanden att han insåg eller borde ha insett att han inte fick avslöja den skall ersätta
den skada som uppkommer genom hans förfarande.
Har förfarandet ägt rum sedan anställningen upphört, tillämpas första stycket endast om
det finns synnerliga skäl.
8 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet
som, enligt vad han eller hon inser eller bör inse, har angripits enligt denna lag ska ersätta
den skada som uppkommer genom hans eller hennes förfarande. Detsamma gäller om
någon i annat fall uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en
företagshemlighet som, enligt vad han eller hon inser eller bör inse, har röjts i strid med
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet i
första stycket. Lag (2009:444).
9 § Vid bestämmande av skadestånd enligt 5–8 §§ för ett angrepp på en näringsidkares
företagshemlighet skall hänsyn tas även till dennes intresse av att hemligheten inte
obehörigen utnyttjas eller röjs och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk
betydelse.
Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.
10 § Talan om skadestånd enligt denna lag får avse skada endast under de fem senaste
åren innan talan väcktes. För skada under tid dessförinnan är rätten till skadestånd
förlorad.
Vitesförbud
11 § Den som har angripit en företagshemlighet enligt denna lag kan av domstol vid vite
förbjudas att utnyttja eller röja företagshemligheten. Vitesförbud får dock meddelas endast
om ett utnyttjande eller röjande skulle vara obehörigt enligt 2 §.
Talan enligt första stycket förs av den som har utsatts för det rättsstridiga angreppet.
Sådan talan får föras även i samband med åtal för brott som avses i 3 eller 4 §.
Talan om utdömande av vite förs vid den domstol som i första instans har prövat frågan
om vitesförbud. Talan förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med sådan talan
får talan föras om nytt vitesförbud.
Den som har överträtt ett vitesförbud får inte dömas till straff för en gärning som omfattas
av förbudet.
12 § Ett vitesförbud kan hävas på talan av den som har ålagts förbudet, om ändamålet med
förbudet har förlorat sin betydelse.
13 § Om den som har ansökt om vitesförbud enligt 11 § visar sannolika skäl för att en
företagshemlighet har angripits enligt denna lag och det skäligen kan befaras att svaranden
genom att fortsätta angreppet förringar värdet av företagshemligheten, får domstolen
meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har
förordnats. Därvid tillämpas 15 kap. 5–8 §§ rättegångsbalken.
I fråga om överklagande av beslut enligt första stycket samt i fråga om handläggningen i
högre rätt gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om talan mot beslut enligt 15 kap.
rättegångsbalken.
Inlösen m. m.
14 § Har någon angripit en företagshemlighet enligt denna lag, kan domstol förordna att en
handling eller ett föremål som han har i sin besittning och som innefattar hemligheten skall
överlämnas till den som har utsatts för det rättsstridiga angreppet. Om det finns skäl för det
får domstolen förordna att överlämnandet skall ske mot lösen.
Kan en handling eller ett föremål som innefattar en företagshemlighet inte utan olägenhet
överlämnas enligt första stycket, får domstol förordna att handlingen eller föremålet skall
förstöras eller ändras eller utsättas för annan åtgärd som är ägnad att förebygga missbruk.
Förordnande enligt första eller andra stycket skall inte meddelas, om ett utnyttjande eller
röjande inte skulle vara obehörigt enligt 2 § eller om förverkande eller annan åtgärd som är
ägnad att förebygga missbruk skall beslutas enligt 36 kap. brottsbalken.
Talan enligt första eller andra stycket förs av den som har utsatts för det rättsstridiga
angreppet. Sådan talan får föras även i samband med åtal för brott som avses i 3 eller 4 §.
Övergångsregler
Övergångsbestämmelser
1990:409
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
2. Genom lagen upphävs lagen (1931:152) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens.
Bestämmelserna om skadestånd i den lagen tillämpas dock alltjämt i fråga om handlingar
som har företagits före ikraftträdandet.