1 § Om den som talan enligt denna balk riktas mot saknar känt hemvist och det
inte heller kan klarläggas var den parten uppehåller sig, skall dennes rätt i
saken bevakas av god man enligt 11 kap. föräldrabalken. Detsamma gäller, om
den som har känt hemvist utom riket inte kan nås för delgivning eller om
denne underlåter att utse ombud för sig och det finns särskilda skäl att
förordna god man.

Gode mannen skall samråda med den som han har förordnats för, om det kan ske.
I fråga om ersättning till gode mannen gäller 20 kap. 2 b § föräldrabalken.
Lag (1988:1254).

2 § Om handläggningen av ett mål om äktenskapsskillnad har
avslutats utan att det har bestämts vem av makarna som skall ha
rätt att bo kvar i deras gemensamma bostad till dess att
bodelning har skett, får domstolen på ansökan av en av makarna
meddela sådant förordnande. Domstolen får därvid också för
samma tid, på begäran av någon av makarna, förbjuda makarna att
besöka varandra. Domstolen får även ändra ett tidigare
förordnande.

På begäran av någon av makarna får domstolen besluta om vad som
skall gälla enligt första stycket för tiden till dess att
frågan har avgjorts genom beslut som har vunnit laga kraft. Ett
sådant interimistiskt beslut får verkställas och gäller på
samma sätt som ett beslut som har vunnit laga kraft. Beslutet
får dock när som helst ändras av domstolen och skall omprövas
när ärendet slutligt avgörs.

Om någon överträder ett besöksförbud som meddelats enligt
första eller andra stycket, tillämpas 24 § lagen (1988:688) om
besöksförbud.

Innan domstolen meddelar ett beslut skall motparten få
tillfälle att yttra sig.

En ansökan enligt första stycket skall ges in till en tingsrätt
som är behörig att pröva tvist om bodelning mellan makarna.
Till samma tingsrätt inges ansökan om rättens tillstånd enligt
7 kap. 8 § eller om rättens förordnande enligt 9 kap. 8 § att
egendom skall sättas under särskild förvaltning. Om ett mål om
äktenskapsskillnad pågår, skall dock en sådan ansökan alltid
ges in till den tingsrätt som har tagit upp målet. Lag (2003:486).

3 § Meddelar domstolen under rättegången beslut i frågor som avses i
14 kap. 7, 15 eller 16 § eller 17 kap., skall talan mot beslutet föras
särskilt.

4 § Hovrättens dom eller slutliga beslut i mål om underhåll enligt 6
kap. får inte överklagas. Hovrätten får dock tillåta att domen eller
beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en prövning om
tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1
rättegångsbalken.

Första stycket första meningen gäller inte, om någon annan del av
domen överklagas.

Hovrättens beslut i frågor som avses i 14 kap. 7, 15 eller 16 §
eller 17 kap. 7 a § får aldrig överklagas. Lag (1996:1622).

4 a § Vid handläggning som sker enligt lagen (1996:242) om
domstolsärenden består tingsrätten av en lagfaren domare. Om det
finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får
tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän.

Regeringen får bestämma att även sådana anställda i en tingsrätt som
inte är lagfarna domare skall få handlägga enkla ärenden enligt 17
kap. 1 §. Lag (1996:243).

5 § Uppgifter om ingångna och upplösta äktenskap registreras inom folkbok-
föringen enligt särskilda bestämmelser. Lag (1991:495).