Dom i mål om assistansersättning

Assistansersättning betalas inte ut om assistansen har utförts av någon som till följd av ålderdom, sjukdom eller liknande orsak saknar förmåga att utföra arbete som personlig assistent.

I det förevarande målet hade Försäkringskassan beslutat att den assistansberättigade inte hade rätt att få ersättning för alla de timmar som hon begärt ersättning för. Försäkringskassan motiverade sitt beslut med att en av de personliga assistenterna under den aktuella tiden hade haft halv sjukersättning men trots det arbetat heltid. Eftersom den personliga assistenten enligt beslutet om sjukersättning hade saknat förmåga att utföra arbete i större omfattning än halvtid, dvs. 20 timmar per vecka, kunde den assistansberättigade inte få ersättning för alla timmar.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det såväl av lagtexten som av förarbetena följer att utbetalning av assistansersättning i en sådan situation inte med automatik ska stoppas. I stället ska Försäkringskassan, efter att relevanta uppgifter har begärts ifrån arbets- eller uppdragsgivaren, göra en bedömning av assistentens förmåga att arbeta som personlig assistent. Försäkringskassan har därför inte rätt att neka utbetalning av assistansersättning enbart av det skälet att den personliga assistentens arbetstid överstiger dennes arbetsförmåga enligt ett beslut om t.ex. sjukersättning. Avgörande för om assistansersättning ska betalas ut är förmågan att utföra arbete som personlig assistent.

I en situation som den nu aktuella blir frågan i stället om rätten till sjukersättning har missbrukats och vad följderna av det i så fall ska bli. Det är något som Försäkringskassan får pröva utifrån de bestämmelser som gäller för sjukersättning. En annan ordning skulle innebära att den assistansberättigade får bära konsekvenserna av assistentens felaktiga agerande.

I det aktuella målet hade det inte gjorts gällande att den personliga assistenten, trots beslutet om halv sjukersättning, till följd av sjukdom faktiskt saknat förmåga att arbeta heltid som personlig assistent. Försäkringskassan hade därför inte rätt att neka utbetalning av assistansersättning.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Arbetsrättsexperten omdöme – Winston is back!

Arbetsrättsexperten omdöme, styrka och erfarenhet, säger de; och visar upp ingen annan än det nya tillskottet I form av Bo Villner I egen person. Arbetsrättsexperten som snabbt tagit ställning som sveriges ledande juristbyrå inom arbetsrätt, gör ytterligare en stjärnrekrytering genom Bo Villner. Den stora kompetens som nu ansluter byrån är ingen mindre än fader av bastubadarprincipen och en av Sveriges absolut mest meriterade jurister.

Beslut i mål om rättsprövning

Regeringens beslut att avslå ett överklagande av Migrationsverkets beslut att avslå en ansökan om svenskt medborgarskap innefattar inte en prövning av den enskildes civila rättigheter enligt artikel 6.1 EKMR. Detta gäller även om den enskilde är statslös. Regeringens beslut kan därmed inte bli föremål för rättsprövning.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om rätt att ta del av allmän handling

Riksdagsförvaltningen hade avslagit en begäran om att få ta del av en promemoria och annat beslutsunderlag i ett visst ärende. Beslutet motiverades med att förvaltningen redan hade lämnat ut alla handlingar som motsvarades av begäran.

Högsta förvaltningsdomstolen, som saknade anledning att ifrågasätta Riksdagsförvaltningens uppgifter, avslog överklagandet.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om aktivitetsstöd

En person som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program hos Arbetsförmedlingen kan få ersättning från Försäkringskassan, s.k. aktivitetsstöd.

Aktivitetsstöd betalas ut månadsvis och ansökan för en månad ska göras under den efterföljande månaden, dvs. en månad i efterskott. Om ansökan om ersättning görs senare än under den efterföljande månaden får ersättning betalas ut endast om det finns särskilda skäl.

Arbetsförmedlingen hade återkallat en persons deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Personen begärde omprövning av Arbetsförmedlingens beslut och fortsatte att delta i programmets aktiviteter. Först efter att Arbetsförmedlingen ändrat sitt återkallelsebeslut ansökte han om aktivitetsstöd hos Försäkringskassan. Försäkringskassan avslog ansökningarna då de kommit in för sent. Att Arbetsförmedlingen ändrat sitt beslut ansågs inte utgöra särskilda skäl för att ändå bevilja aktivitetsstöd.

Förvaltningsrätten och kammarrätten ansåg till skillnad från Försäkringskassan att det fanns särskilda skäl för att bevilja ersättning för tid längre tillbaka än månaden före ansökningsmånaden.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det i den aktuella förordningen inte framgår vad som kan utgöra särskilda skäl och att det inte finns några förarbeten som kan ge ledning. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen måste utgångspunkten vid prövningen av om det finns särskilda skäl vara att det ska göras en bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall. Vid denna prövning ska i första hand beaktas omständigheter hänförliga till sökanden själv som innebär att denne varit förhindrad att ansöka i tid, t.ex. sjukdom eller olycksfall. Därutöver kan det även finnas omständigheter som visserligen inte är direkt hänförliga till sökanden själv men som ändå bör beaktas, förutsatt att det framstår som ursäktligt att ansökan inte lämnats i tid, t.ex. en nära anhörigs akuta sjukdom eller dödsfall.

I det aktuella fallet hade personen deltagit i programmets aktiviteter under hela den tid som ansökningarna avsåg. Han borde därför ha ansökt om aktivitetsstöd för varje månad senast under den efterföljande månaden. Det förhållandet att han begärt omprövning av Arbetsförmedlingens beslut saknade enligt Högsta förvaltningsdomstolens uppfattning betydelse för skyldigheten att ansöka i tid. Det fanns därför inte särskilda skäl för att bevilja honom aktivitetsstöd för längre tid tillbaka än månaden före ansökningsmånaden.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om etableringsersättning

En person som deltar i etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare kan få ersättning från Försäkringskassan, s.k. etableringsersättning.

Etableringsersättning betalas ut månadsvis och ansökan för en månad ska göras under den efterföljande månaden, dvs. en månad i efterskott. Om ansökan om ersättning görs senare än under den efterföljande månaden får ersättning betalas ut endast om det finns särskilda skäl.

En person hade fått information från en handläggare på ett statligt servicekontor om att en ansökan om etableringsersättning kunde lämnas in senare än en månad i efterskott. Försäkringskassan avslog ansökan med motiveringen att den kommit in för sent och att felaktig information från en myndighet inte var sådana särskilda skäl som innebar att ersättning ändå kunde beviljas.

Förvaltningsrätten och kammarrätten ansåg till skillnad från Försäkringskassan att det fanns särskilda skäl för att bevilja ersättning för tid längre tillbaka än månaden före ansökningsmånaden.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det i den aktuella förordningen inte framgår vad som kan utgöra särskilda skäl och att det inte finns några förarbeten som kan ge ledning. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen måste utgångspunkten vid prövningen av om det finns särskilda skäl vara att det ska göras en bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall. Vid denna prövning ska i första hand beaktas omständigheter hänförliga till sökanden själv som innebär att denne varit förhindrad att ansöka i tid, t.ex. sjukdom eller olycksfall. Därutöver kan det även finnas omständigheter som visserligen inte är direkt hänförliga till sökanden själv men som ändå bör beaktas, förutsatt att det framstår som ursäktligt att ansökan inte lämnats i tid, t.ex. en nära anhörigs akuta sjukdom eller dödsfall.

I det aktuella fallet hade personen fått information om att han kunde ansöka om stöd senare än en månad i efterskott vilket inte var korrekt. Den omständigheten att han fått felaktig information från en anställd vid en myndighet anser Högsta förvaltningsdomstolen emellertid inte utgör särskilda skäl för att bevilja etableringsersättning för tid längre tillbaka än månaden före ansökningsmånaden.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Domar i mål om inkomstskatt m.m.

Målen handlar om ett antal olika bolag som ingår i internationella koncerner och som har betalat räntor på skulder till koncernbolag inom EU. Underinstanserna har nekat bolagen avdrag för räntorna med stöd av den s.k. undantagsregeln.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade i rättsfallet HFD 2021 not. 10, efter att ha hämtat in ett förhandsavgörande från EU-domstolen, att det inte är förenligt med EU-rätten att tillämpa undantagsregeln i en situation då de inblandade bolagen skulle ha omfattats av bestämmelserna om koncernbidrag om bolagen hade varit svenska.

Det var i samtliga följdmål ostridigt att bolagen skulle ha omfattats av bestämmelserna om koncernbidrag om bolagen hade varit svenska. I några av målen hade Skatteverket emellertid anfört att unionsrätten inte kunde åberopas eftersom det rörde sig om ett missbruk av etableringsfriheten.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att invändningen att det var fråga om missbruk hade förts fram först i Högsta förvaltningsdomstolen samt att Skatteverket till stöd för detta hade hänvisat till omständigheter som inte hade åberopats i underinstanserna. Sådana omständigheter får beaktas endast om det finns särskilda skäl och några sådana skäl förelåg enligt domstolen inte i dessa fall. Skatteverkets invändning togs därför inte upp till prövning.

Högsta förvaltningsdomstolen fann därmed i samtliga mål att det skulle strida mot EU-rätten att vägra bolagen avdrag för ränteutgifterna.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Beslut i mål om rätt att ta del av allmän handling

I målet hade en person begärt att få ta del av ett digitalt samtal som riksdagens talman hållit med en partiledare sommaren 2021. Begäran avslogs med motiveringen att det digitala samtalet inte hade spelats in och att det därför inte fanns någon allmän handling att lämna ut. Beslutet undertecknades av tf. riksdagsdirektören på talmannens uppdrag och det angavs i beslutet att det inte kunde överklagas.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det överklagade beslutet var fattat av riksdagens talman och gjorde bedömningen att det fick anses vara ett sådant beslut fattat av riksdagen som avses i 2 kap. 19 § tryckfrihetsförordningen och 6 kap. 7 § offentlighet- och sekretesslagen (jfr RÅ 1990 ref. 68). Av bestämmelserna följer att riksdagens beslut att avslå en begäran att få ta del av en handling inte får överklagas.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Beslut i mål om rättsprövning

Ägare till och boende på fastigheter i Kungsbacka kommun ansökte om rättsprövning av regeringens beslut att inte ta upp deras överklaganden av länsstyrelsens beslut om upphävande av strandskydd på angränsande fastighet till prövning. Högsta förvaltningsdomstolen har avvisat ansökningarna om rättsprövning.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Svenska lagar, praxis & regler!