1 § En gåva mellan makar är gällande mellan dem, om vad som gäller för
fullbordande av gåva i allmänhet har iakttagits eller om gåvan har
registrerats enligt 16 kap.

Gåvan blir gällande mot givarens borgenärer när den har registrerats enligt
16 kap. Är gåvan en personlig present vars värde inte står i missförhållande
till givarens ekonomiska villkor, är den dock gällande mot givarens borgenärer
utan registrering, om den är gällande mellan makarna.

Om det för visst slag av egendom finns särskilda bestämmelser som innebär att
en gåva blir gällande mot givarens borgenärer först efter inskrivning eller
annan särskild registrering, krävs även dessa åtgärder för att en sådan gåva
mellan makar skall bli gällande mot givarens borgenärer.

2 § En utfästelse av den ena maken att under äktenskapet ge den andra maken
en gåva är utan verkan.

3 § Kan en make som har gett den andra maken en gåva inte betala en
skuld för vilken givaren svarade när gåvan blev gällande mot givarens
borgenärer eller kan det av annan anledning antas att givaren är på
obestånd, svarar den andra maken för bristen intill värdet av gåvan.
Detta gäller dock ej i fråga om personliga presenter vilkas värde
inte står i missförhållande till givarens ekonomiska villkor. Det
gäller inte heller om givaren, när gåvan blev gällande mot
borgenärerna, hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbarligen
motsvarade de skulder för vilka givaren då svarade.

Har gåvan utan mottagarens vållande gått förlorad helt eller delvis,
är mottagaren i motsvarande mån fri från ansvar.

En makes ansvar enligt denna paragraf får inte göras gällande så
länge ett mål pågår om återvinning av gåvan enligt konkurslagen
(1987:672) eller lagen (1996:764) om företagsrekonstruktion.
Lag (1996:1053).