Arbetsmiljölagen (AML)

1 kap. Lagens ändamål och tillämpningsområde

1 § Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet
samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Lag (1994:579).

2 § Denna lag gäller varje verksamhet i vilken arbetstagare
utför arbete för en arbetsgivares räkning. I fråga om
fartygsarbete gäller lagen även när svenska fartyg används till
sjöfart utanför Sveriges sjöterritorium.

I fråga om fartyg och fartygsarbete ska vad som sägs i denna
lag om Arbetsmiljöverket i stället gälla Transportstyrelsen.
Vad som sägs om en arbetsgivare i denna lag ska såvitt avser
fartyg också gälla en redare, även då fartygsarbete utförs av
någon annan än den som är anställd av redaren. Med redare
likställs i denna lag den som i redarens ställe utövar ett
avgörande inflytande över fartygets drift.

Om skyldigheter i vissa avseenden för andra än arbetsgivare och
arbetstagare finns bestämmelser i 3 och 5 kap.

Om befälhavarens skyldigheter vid fartygsarbete finns
bestämmelser i fartygssäkerhetslagen (2003:364).

I fråga om varor som är avsedda för konsumenter eller som kan
antas komma att användas av konsumenter gäller också
produktsäkerhetslagen (2004:451).

En bestämmelse om skyldighet för arbetsgivare att göra
information om kemiska ämnen och beredningar tillgänglig finns
i artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering,
godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande
av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv
1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93
och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets
direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG,
93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG. Lag (2008:1387).

2 a § Bestämmelserna i 2 kap. 1 § första stycket, 2 och 3 §§
samt 3 kap. 4 § andra stycket gäller utländska fartyg inom
Sveriges sjöterritorium. I övrigt gäller lagens bestämmelser
utländska fartyg endast i den mån regeringen föreskriver det.
Lag (2003:365).

3 § Vid tillämpning av 2�4 och 7�9 kap. ska med arbetstagare likställas

1. den som genomgår utbildning,

2. den som under vård i anstalt utför anvisat arbete,

3. den som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt och annan som fullgör i lag föreskriven
tjänstgöring eller som deltar i frivillig utbildning för
verksamhet inom totalförsvaret.

De som avses i första stycket 1 och 2 ska likställas med
arbetstagare även vid tillämpning av 5 kap. 1 och 3 §§. I
fråga om dem som genomgår utbildning finns dessutom särskilda
bestämmelser i 6 kap. 6 a, 8, 15, 17 och 18 §§, 7 kap. 13 och
14 §§ samt 9 kap. 3 §.

I fall som avses i första och andra styckena ska det som i
lagen sägs om arbetsgivare gälla den som driver den
verksamhet i vilken arbetet utförs. Lag (2009:870).

4 § För deltagare i arbetsmarknadspolitiska program är denna
lag tillämplig i den utsträckning som framgår av 7 § lagen
(2000:625) om arbetsmarknadspolitiska program.

För deltagare i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet
som har anvisats av socialnämnd är denna lag tillämplig i den
utsträckning som framgår av 4 kap. 6 § socialtjänstlagen
(2001:453).

För dem som Migrationsverket ger sysselsättning enligt 4 §
lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. är denna
lag tillämplig i den utsträckning som framgår av 5 § lagen om
mottagande av asylsökande m.fl.

Att denna lag i vissa fall, utöver vad som framgår av 2 §
första stycket andra meningen, gäller även utomlands framgår av
1 a och 2 §§ lagen (1999:568) om utlandsstyrkan inom
Försvarsmakten. Lag (2008:295).

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från denna lag.
Lag (1991:677).

2 kap. Arbetsmiljöns beskaffenhet

1 § Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till
arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i
samhället. Vid fartygsarbete skall arbetsmiljön vara
tillfredsställande också med hänsyn till sjösäkerhetens krav.

Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika
förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende.

Arbetstagaren skall ges möjlighet att medverka i utformningen
av sin egen arbetssituation samt i förändrings- och
utvecklingsarbete som rör hans eget arbete.

Teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll skall utformas så
att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska
belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Därvid
skall även löneformer och förläggning av arbetstid beaktas.
Starkt styrt eller bundet arbete skall undvikas eller
begränsas.

Det skall eftersträvas att arbetet ger möjligheter till
variation, social kontakt och samarbete samt sammanhang mellan
enskilda arbetsuppgifter.

Det skall vidare eftersträvas att arbetsförhållandena ger
möjligheter till personlig och yrkesmässig utveckling liksom
till självbestämmande och yrkesmässigt ansvar. Lag (2003:365).

2 § Arbete skall planläggas och anordnas så, att det kan utföras i en
sund och säker miljö.

3 § Arbetslokal skall vara så utformad och inredd att den är lämplig
från arbetsmiljösynpunkt.

4 § De arbetshygieniska förhållandena när det gäller luft,
ljud, ljus, vibrationer och liknande skall vara
tillfredsställande.

Betryggande skyddsåtgärder skall vidtagas mot skada genom fall,
ras, brand, explosion, elektrisk ström eller liknande.
Lag (2003:365).

5 § Maskiner, redskap och andra tekniska anordningar skall vara så
beskaffade och placerade och brukas på sådant sätt, att betryggande
säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall.

6 § Ämne som kan föranleda ohälsa eller olycksfall får användas endast
under förhållanden som ger betryggande säkerhet.

7 § Kan betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall icke nås
på annat sätt, skall personlig skyddsutrustning användas. Denna
skall tillhandahållas genom arbetsgivarens försorg.

Vid fartygsarbete skall den personliga skyddsutrustningen
tillhandahållas av redaren, om inte någon annan som
arbetstagaren är anställd hos har åtagit sig detta ansvar.
Lag (2003:365).

8 § I den utsträckning som föranledes av arbetets art och
arbetstagarnas behov skall finnas utrymmen och anordningar för
personlig hygien, förtäring och vila samt första hjälp vid
olycksfall eller sjukdom.

Fordon för personaltransport skall vara lämpat för ändamålet.

Om utrymmen, anordningar, åtgärder för hjälp och vård vid
olycksfall eller sjukdom samt kost och vatten för
ombordanställda på fartyg finns ytterligare bestämmelser i
fartygssäkerhetslagen (2003:364). Lag (2003:365).

9 § Om konstruktion och utformning av byggnad är särskilt föreskrivet i
plan- och bygglagen (1987:10) och med stöd därav meddelade föreskrifter.
Lag (1987:158).

10 § Om arbetstid finns bestämmelser i arbetstidslagen
(1982:673) och med stöd av denna meddelade föreskrifter.

Bestämmelser om arbetstiden och vilotiden vid fartygsarbete
finns i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän.

Bestämmelser om arbetstiden vid visst vägtransportarbete finns
i lagen (2005:395) om arbetstid vid visst vägtransportarbete.

Särskilda bestämmelser om arbetstid för minderåriga finns i 5
kap. 5 §. Lag (2005:396).

3 kap. Allmänna skyldigheter

1 § Bestämmelserna i detta kapitel skall tillämpas med beaktande
av kraven på arbetsmiljöns beskaffenhet enligt 2 kap. Lag (1994:579).

1 a § Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma en
god arbetsmiljö. Lag (1994:579).

2 § Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att
förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller
olycksfall. En utgångspunkt skall därvid vara att allt sådant
som kan leda till ohälsa eller olycksfall skall ändras eller
ersättas så att risken för ohälsa eller olycksfall undanröjs.

Arbetsgivaren skall beakta den särskilda risk för ohälsa och
olycksfall som kan följa av att arbetstagaren utför arbete
ensam.

Lokaler samt maskiner, redskap, skyddsutrustning och andra
tekniska anordningar skall underhållas väl. Lag (2002:585).

2 a § Arbetsgivaren skall systematiskt planera, leda och
kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att
arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö.
Han skall utreda arbetsskador, fortlöpande undersöka riskerna i
verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta.
Åtgärder som inte kan vidtas omedelbart skall tidsplaneras.

Arbetsgivaren skall i den utsträckning verksamheten kräver
dokumentera arbetsmiljön och arbetet med denna. Handlingsplaner
skall därvid upprättas.

Arbetsgivaren skall vidare se till att det i hans verksamhet
finns en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och
rehabiliteringsverksamhet för fullgörande av de uppgifter som
enligt denna lag och enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring vilar på honom. Lag (2003:365).

2 b § Arbetsgivaren skall svara för att den företagshälsovård
som arbetsförhållandena kräver finns att tillgå.

Med företagshälsovård avses en oberoende expertresurs inom
områdena arbetsmiljö och rehabilitering. Företagshälsovården
skall särskilt arbeta för att förebygga och undanröja
hälsorisker på arbetsplatser samt ha kompetens att identifiera
och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation,
produktivitet och hälsa. Lag (1999:841).

3 § Arbetsgivaren skall se till att arbetstagaren får god
kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, och
att arbetstagaren upplyses om de risker som kan vara förbundna
med arbetet. Arbetsgivaren skall förvissa sig om att
arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har
att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Arbetsgivaren
skall se till att endast arbetstagare som har fått tillräckliga
instruktioner får tillträde till områden där det finns en
påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall.

Arbetsgivaren skall genom att anpassa arbetsförhållandena eller
vidta annan lämplig åtgärd ta hänsyn till arbetstagarens
särskilda förutsättningar för arbetet. Vid arbetets
planläggning och anordnande skall beaktas att människors
förutsättningar att utföra arbetsuppgifter är olika.
Lag (2002:585).

4 § Arbetstagaren skall medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i
genomförandet av de åtgärder som behövs för att åstadkomma en god
arbetsmiljö. Han skall följa givna föreskrifter samt använda de
skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för
att förebygga ohälsa och olycksfall.

Om arbetstagaren finner att arbetet innebär omedelbar och allvarlig fara
för liv eller hälsa, skall han snarast underrätta arbetsgivaren eller
skyddsombud. Arbetstagaren är fri från ersättningsskyldighet för skada
som uppstår till följd av att han underlåter att utföra arbetet i
avvaktan på besked om det skall fortsättas. Lag (1991:677).

5 § I fråga om arbete som arbetsgivare själv utför skall denna lag
och med stöd därav meddelade föreskrifter iakttagas i tillämpliga
delar. Detsamma gäller när två eller flera för gemensam räkning
yrkesmässigt driver verksamhet utan att ha arbetstagare anställd,
dock ej om verksamheten bedrives endast av medlemmar av
samma familj.

Den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver
yrkesmässig verksamhet utan anställd är skyldig att följa vad i
denna lag och med stöd av den har föreskrivits i fråga om teknisk
anordning och ämne, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall,
samt beträffande gemensamt arbetsställe.

Av 4 kap. 10 § framgår att föreskrifter får meddelas om skyldigheter
även i andra avseenden. Lag (1994:579).

6 § Den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete
ska

1. under varje skede av planeringen och projekteringen se till
att arbetsmiljösynpunkter beaktas när det gäller såväl
byggskedet som det framtida brukandet,

2. utse en lämplig byggarbetsmiljösamordnare för planering och
projektering av arbetet med de uppgifter som anges i 7 a §, och

3. utse en lämplig byggarbetsmiljösamordnare för utförande av
arbetet med de uppgifter som anges i 7 b och 7 f §§.

Den som låter utföra ett byggnads- eller anläggningsarbete kan
utse sig själv eller någon annan till
byggarbetsmiljösamordnare. Om någon annan har utsetts befrias
dock inte den som låter utföra ett byggnads- eller
anläggningsarbete från ansvar för sådana arbetsuppgifter som
anges i första stycket 2 eller 3. Lag (2008:934).

7 § Under varje skede av planeringen och projekteringen av ett
byggnads- eller anläggningsarbete ska arkitekter, konstruktörer
och andra som medverkar, inom ramen för sina uppdrag, se till
att arbetsmiljösynpunkter beaktas när det gäller såväl
byggskedet som det framtida brukandet. Lag (2008:934).

7 a § Den byggarbetsmiljösamordnare som enligt 6 § första
stycket 2 har utsetts för planering och projektering av ett
byggnads- eller anläggningsarbete, ska samordna tillämpningen
av relevanta arbetsmiljöregler som under varje skede av
planeringen och projekteringen ska följas i fråga om såväl
byggskedet som brukandet av byggnaden eller anläggningen. Det
gäller särskilt då frågor om planeringen av arbetsmoment som
ska utföras samtidigt eller efter varandra avgörs och när
tidsåtgången för sådana arbetsmoment beräknas.
Byggarbetsmiljösamordnaren ska beakta en sådan arbetsmiljöplan
och annan dokumentation som avses i 4 kap. 8 § andra stycket
1-3. Lag (2008:934).

7 b § Den byggarbetsmiljösamordnare som enligt 6 § första
stycket 3 har utsetts för utförande av ett byggnads- eller
anläggningsarbete, ska se till att samordna arbetet med att
förebygga risker för ohälsa och olycksfall på arbetsstället och
utföra de uppgifter som framgår av 7 e § 2-5, samt

1. samordna tillämpningen av relevanta arbetsmiljöregler när
tekniska eller organisatoriska frågor om planeringen av
arbetsmoment som ska utföras samtidigt eller efter varandra
avgörs och när tidsåtgången för sådana moment beräknas,

2. samordna tillämpningen av relevanta arbetsmiljöregler för
att säkerställa att den eller de som bedriver verksamhet på
arbetsstället tillämpar dessa regler på ett systematiskt sätt
samt följer en arbetsmiljöplan,

3. samordna åtgärder för att kontrollera att byggnads- eller
anläggningsarbetet med avseende på arbetsmiljön utförs på ett
korrekt sätt,

4. vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att endast
behöriga personer ges tillträde till arbetsstället, och

5. organisera de uppgifter som enligt 7 g § ankommer på dem som
bedriver verksamhet på ett gemensamt arbetsställe.
Lag (2008:934).

7 c § Det som sägs i 6 § och i föreskrifter som har meddelats
med stöd av 4 kap. 8 § om den som låter utföra byggnads- eller
anläggningsarbete ska i stället gälla en av denne anlitad
uppdragstagare i den mån

1. uppdragstagaren har fått i uppdrag att självständigt ansvara
för planering och projektering eller arbetets utförande, och

2. det skriftligen har avtalats att de uppgifter som avses i
6 § och i de anslutande föreskrifterna ska åvila
uppdragstagaren vid utförandet av uppdraget.

Om konsumenttjänstlagen (1985:716) ska tillämpas på uppdrag
enligt första stycket 1, ska det som sägs i 6 § och i
föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 8 § gälla för
uppdragstagaren vid arbetets utförande. Det gäller dock inte om
det skriftligen har avtalats att det som sägs i 6 § och i de
anslutande föreskrifterna i stället ska gälla för den som låter
utföra byggnads- eller anläggningsarbetet. Lag (2008:934).

7 d § Om ett fast driftsställe är gemensamt arbetsställe för
flera verksamheter, är den som råder över arbetsstället
ansvarig för samordningen av arbetsmiljöfrågor. Om ett fartyg
är gemensamt arbetsställe för flera verksamheter är redaren
ansvarig för samordningen. Har ett fartyg tagits in på ett varv
i Sverige är dock den som svarar för varvsdriften ansvarig för
samordningen. Ansvaret för samordning av skyddsåtgärder som
föranleds av att ett fartyg är under lastning eller lossning i
en svensk hamn åvilar den arbetsgivare som har ansvaret för
detta arbete.

Ansvaret för samordningen enligt första stycket kan överlåtas
till någon som bedriver verksamhet på arbetsstället eller, i
fråga om lastning eller lossning av ett fartyg i svensk hamn,
på hamnen eller redaren.

I fråga om annat gemensamt arbetsställe än som avses i första
stycket kan de som bedriver verksamhet där komma överens om att
en av dem ska vara ansvarig för samordningen. Det gäller inte
för arbetsställen för byggnads- eller anläggningsarbete.
Lag (2008:934).

7 e § Den som är ansvarig för samordningen av arbetsmiljöfrågor
enligt 7 d § ska se till att

1. arbetet med att förebygga risker för ohälsa och olycksfall
samordnas på det gemensamma arbetsstället,

2. arbete tidsplaneras på det sätt som behövs för att förebygga
risker för ohälsa och olycksfall till följd av att olika
verksamheter pågår på arbetsstället,

3. allmänna skyddsanordningar inrättas och underhålls och
allmänna skyddsregler för arbetsstället utfärdas,

4. ansvaret för de speciella skyddsanordningar som kan behövas
för ett visst eller vissa arbeten klargörs, och

5. personalutrymmen och sanitära anordningar inrättas på
arbetsstället i behövlig omfattning. Lag (2008:934).

7 f § Om ett byggnads- eller anläggningsarbete utgör gemensamt
arbetsställe med annan verksamhet som avses i 7 d §, tillämpas
6-7 c §§ i fråga om byggnads- eller anläggningsarbetet samt 7 d
och 7 e §§ i fråga om den övriga verksamheten.

Den som är ansvarig för samordningen av arbetsmiljöfrågor
enligt 7 d § ska i syfte att åstadkomma tillfredsställande
skyddsförhållanden se till att samråd kommer till stånd med den
som har utsetts till byggarbetsmiljösamordnare enligt 6 §.
Lag (2008:934).

7 g § De som samtidigt, eller i tidsmässig anslutning till
varandra, bedriver verksamhet på ett gemensamt arbetsställe,
ska samråda och gemensamt verka för att åstadkomma
tillfredsställande skyddsförhållanden.

Var och en av dem ska se till att den egna verksamheten och
anordningarna på det gemensamma arbetsstället inte medför att
någon som arbetar där utsätts för risk för ohälsa eller
olycksfall.

De som bedriver verksamhet eller arbetar på det gemensamma
arbetsstället ska följa anvisningar från en
byggarbetsmiljösamordnare i fråga om byggnads- eller
anläggningsarbete och från den som är ansvarig för samordningen
av arbetsmiljöfrågor i övriga fall. Lag (2008:934).

7 h § Den som tillverkar monteringsfärdiga byggnader eller
anläggningar ska se till att arbetsmiljösynpunkter beaktas vid
projekteringen när det gäller såväl byggskedet som det framtida
brukandet samt se till att olika delar av projekteringen
samordnas. Lag (2008:934).

8 § Den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en
maskin, ett redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk
anordning ska se till att anordningen erbjuder betryggande
säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den släpps ut på
marknaden, avlämnas för att tas i bruk eller ställs ut till
försäljning.

En teknisk anordning som inte uppfyller kraven i första stycket
får visas på mässor, utställningar eller liknande om det
tydligt anges att kraven inte är uppfyllda och att anordningen
inte får släppas ut på marknaden eller avlämnas för att tas i
bruk förrän den uppfyller kraven. Sätts anordningen i funktion
ska tillräckliga säkerhetsåtgärder vidtas mot olycksfall.

Anvisningar för anordningens montering, installation,
användning och skötsel samt övriga uppgifter om anordningen som
är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall
(produktinformation) ska medfölja vid avlämnandet genom tydlig
märkning, i form av handlingar eller på annat sätt. Information
av särskild betydelse för arbetsmiljön ska lämnas vid
marknadsföring av anordningen. Lag (2008:295).

9 § Den som tillverkar, importerar eller överlåter ett ämne,
som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, skall vidta de
åtgärder som behövs för att hindra eller motverka att ämnet vid
avsedd användning innebär risk från skyddssynpunkt.

Vad som sägs i 8 § tredje stycket om produktinformation och
information vid marknadsföring skall gälla även i fråga om
ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall. Lag (2002:585).

10 § Den som överlåter eller upplåter en förpackad produkt skall se
till att förpackningen inte innebär risk för ohälsa eller olycksfall.
Lag ( 1991:677).

11 § Den som installerar en teknisk anordning skall se till att
behövliga skyddsanordningar sätts upp och att i övrigt erforderliga
skyddsåtgärder vidtas. Lag (1991:677).

12 § Den som råder över ett arbetsställe skall se till att det på
arbetsstället finns sådana fasta anordningar att den som arbetar där
utan att vara arbetstagare i förhållande till honom inte utsätts för
risk för ohälsa eller olycksfall. Han skall även se till att andra
anordningar som finns på arbetsstället kan användas utan sådan
risk.

Den som anlitar inhyrd arbetskraft för att utföra arbete i sin
verksamhet skall vidta de skyddsåtgärder som behövs i detta
arbete. Lag (1994:579).

13 § I 7 kap. 8 § föreskrivs om skyddsansvar i vissa fall för den som
upplåter en lokal, ett markområde eller ett utrymme under jord för
arbete eller som personalutrymme. Lag (1994:579).

14 § Har upphävts genom lag (2008:934).

4 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får, i fråga om tekniska anordningar eller ämnen som kan orsaka
ohälsa eller olycksfall, meddela föreskrifter om

1. villkor för tillverkning, användning samt märkning eller
annan produktinformation,

2. provning eller kontroll av att föreskrivna krav eller
villkor är uppfyllda, och

3. förbud mot eller särskilda villkor för eller annan
begränsning av utsläppande på marknaden. Lag (2008:295).

2 § Om det behövs för att förebygga ohälsa eller olycksfall i
arbetet får regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Arbetsmiljöverket föreskriva att tillstånd, godkännande eller
annat bevis om överensstämmelse med gällande krav fordras

1. innan arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggningar får
användas, och

2. innan tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda
ohälsa eller olycksfall får släppas ut på marknaden, användas
eller avlämnas för att tas i bruk. Lag (2002:585).

3 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Arbetsmiljöverket får föreskriva

1. att på arbetsställen skall föras en förteckning över där befintliga
tekniska anordningar av vissa slag eller vissa ämnen som kan föranleda
ohälsa eller olycksfall,

2. att arbetsgivare skall föra register över arbetstagare som utsätts
för exposition som kan medföra ohälsa med uppgift om arbetet och
expositionen samt att arbetsgivare skall till läkare överlämna uppgifter
ur registret.

Föreskrifter om undersökning av skyddsförhållandena i ett visst slag av
verksamhet och om installation av tekniska anordningar får meddelas i
samma ordning.

Arbetstagare skall ges tillfälle att på begäran ta del av de uppgifter i
register enligt första stycket 2. som berör honom eller henne. Lag
(2000:764).

4 § Om det är av särskild betydelse från skyddssynpunkt kan regeringen
eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket föreskriva
förbud att använda arbetsprocesser, arbetsmetoder eller tekniska
anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall.
Lag (2000:764).

5 § Om ett arbete innebär risk för ohälsa eller olycksfall, kan
regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket
föreskriva om skyldighet att föranstalta om läkarundersökning eller
vaccinering eller annan förebyggande behandling mot smitta av dem som
sysselsätts eller skall sysselsättas i arbetet. Föreskrift kan också
meddelas om förbud att till arbetet anlita den som vid läkarundersökning
har företett sjuklighet eller svaghet som gör honom särskilt mottaglig
för en sådan risk. Lag (2000:764).

6 § Om ett arbete medför särskild risk för vissa grupper av
arbetstagare, kan regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Arbetsmiljöverket meddela föreskrift om förbud mot att arbetet
utförs av arbetstagare, som tillhör en sådan grupp, eller föreskriva att
särskilda villkor skall gälla när arbetet utförs av sådana arbetstagare.
Lag (2000:764).

7 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Arbetsmiljöverket kan föreskriva att register skall föras vid
läkarundersökning som har föreskrivits med stöd av 5 eller 6 § med
uppgifter om de undersöktas namn och om undersökningsresultat.
Lag (2000:764).

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om

1. förhandsanmälan

a) när det gäller skyldighet för den som låter utföra ett
byggnads- eller anläggningsarbete att se till att en sådan
anmälan lämnas till tillsynsmyndigheten, och

b) i övrigt, samt

2. skyldighet att i övrigt göra anmälan eller lämna uppgifter
till tillsynsmyndigheten eller att förvara handlingar som har
betydelse från skyddssynpunkt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
vidare meddela föreskrifter om

1. att den som låter utföra ett byggnads- eller
anläggningsarbete ska se till att

a) det upprättas en arbetsmiljöplan,

b) det utarbetas en till projektets art avpassad dokumentation
som ska beaktas vid efterföljande arbeten, och

c) arbetsmiljöplanen och dokumentationen anpassas med hänsyn
till hur arbetet fortskrider och de eventuella förändringar som
ägt rum,

2. att en byggarbetsmiljösamordnare enligt 3 kap. 7 a § ska
upprätta eller låta upprätta en arbetsmiljöplan och utarbeta en
sådan dokumentation som avses i 1,

3. att en byggarbetsmiljösamordnare enligt 3 kap. 7 b § ska se
till att det genomförs nödvändiga anpassningar av en
arbetsmiljöplan och sådan dokumentation som avses i 1, och

4. skyldighet att i övrigt upprätta handlingar som har
betydelse från skyddssynpunkt. Lag (2008:934).

9 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Arbetsmiljöverket kan meddela föreskrifter i fråga om skyldighet
för läkare att hos tillsynsmyndighet göra anmälan om sjukdom, som kan ha
samband med arbete, och att lämna tillsynsmyndighet upplysningar och
biträde. Lag (2000:764).

10 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Arbetsmiljöverket får meddela de ytterligare föreskrifter om
arbetsmiljöns beskaffenhet och om allmänna skyldigheter i fråga
om arbetsmiljön som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall
i arbetet.

I samma ordning får meddelas föreskrifter om att den som ensam
eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig
verksamhet utan anställd skall följa vad i denna lag och med stöd
av den har föreskrivits om skyldigheter i andra avseenden än som
framgår av 3 kap. 5 § andra stycket. Lag (2000:764).

5 kap. Minderåriga

1 § Med minderårig avses i denna lag den som icke har fyllt aderton år.

2 § En minderårig får inte som arbetstagare eller på annat
sätt anlitas till eller utföra arbete före det kalenderår under
vilket den minderårige fyller sexton år och inte heller innan
den minderårige har fullgjort sin skolplikt.

Utan hinder av första stycket får en minderårig som har fyllt
tretton år anlitas till eller utföra lätt arbete som inte är av
sådant slag att det kan inverka skadligt på den minderåriges
hälsa, utveckling eller skolgång.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Arbetsmiljöverket får meddela föreskrifter om undantag från
första stycket för anlitande av en minderårig som inte har
fyllt tretton år. Sådant undantag får endast avse mycket lätt
arbete av sådant slag att speciella och betydande
tillämpningsproblem skulle uppstå, om inte undantag meddelades.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Arbetsmiljöverket meddelar föreskrifter i fråga om arbete som
avses i andra och tredje styckena.

Särskilda bestämmelser om minimiålder för fartygsarbete finns i
sjömanslagen (1973:282) och fartygssäkerhetslagen (2003:364).
Lag (2003:365).

3 § En minderårig får inte anlitas till eller utföra arbete på sätt som
medför risk för olycksfall eller för överansträngning eller annan
skadlig inverkan på den minderåriges hälsa eller utveckling.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket
kan meddela föreskrifter om villkor för eller förbud mot att en
minderårig anlitas till eller utför arbete som medför påtaglig risk för
olycksfall eller för överansträngning eller annan skadlig inverkan på
den minderåriges hälsa eller utveckling. Lag (2000:764).

4 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Arbetsmiljöverket kan föreskriva att vid läkarundersökning, som har
föreskrivits med stöd av 2 § fjärde stycket eller 3 § andra stycket,
skall föras register med uppgifter om de undersöktas namn och om
undersökningsresultatet. Lag (2000:764).

5 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Arbetsmiljöverket meddelar föreskrifter om arbetstidens längd och
förläggning för minderåriga som anlitas till eller utför arbete.
Lag (2000:764).

6 kap. Samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare m.m.

1 § Arbetsgivare och arbetstagare skall bedriva en på lämpligt sätt
organiserad arbetsmiljöverksamhet. Lag (1991:677).

2 § På ett arbetsställe, där minst fem arbetstagare
regelbundet sysselsätts, ska det bland arbetstagarna utses
ett eller flera skyddsombud (arbetsmiljöombud). Skyddsombud
ska utses även på ett annat arbetsställe, om
arbetsförhållandena kräver det. För skyddsombud bör ersättare
utses.

Skyddsombud utses av en lokal arbetstagarorganisation som är
eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till
arbetsgivaren. Finns det inte någon sådan organisation, utses
skyddsombud av arbetstagarna.

För ett arbetsställe där sådan skyddskommitté som avses i 8 §
inte har tillsatts får en lokal avdelning inom ett förbund
eller en med sådan avdelning jämförlig sammanslutning av
arbetstagare utse ett skyddsombud utanför kretsen av
arbetstagarna på arbetsstället (regionalt skyddsombud).
Rätten att utse ett regionalt skyddsombud gäller endast om
avdelningen eller sammanslutningen har någon medlem på
arbetsstället.

Bestämmelser om hur skyddsombud på fartyg ska utses finns i
fartygssäkerhetslagen (2003:364). Lag (2009:870).

3 § Finns vid arbetsställe mer än ett skyddsombud, skall ett av ombuden
utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens
verksamhet.

4 § Skyddsombud företräder arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor
och skall verka för en tillfredsställande arbetsmiljö. I detta
syfte skall ombudet inom sitt skyddsområde vaka över skyddet
mot ohälsa och olycksfall samt över att arbetsgivaren uppfyller
kraven i 3 kap. 2 a §. Skyddsombud på fartyg skall vidare vaka
över att fartyget har den bemanning som det skall ha enligt
beslut eller föreskrifter.

Skyddsombud skall delta vid planering av nya eller ändrade
lokaler, anordningar, arbetsprocesser, arbetsmetoder och av
arbetsorganisation liksom vid planering av användning av ämnen
som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Skyddsombud skall
vidare delta vid upprättande av handlingsplaner enligt 3 kap.
2 a §.

Arbetsgivaren skall underrätta skyddsombud om förändringar av
betydelse för arbetsmiljöförhållandena inom ombudets område.

Arbetsgivare och arbetstagare svarar gemensamt för att
skyddsombud får erforderlig utbildning. Lag (2003:365).

5 § Skyddsombud, som avses i 2 § andra stycket, har rätt till den
ledighet som fordras för uppdraget. Vid sådan ledighet bibehåller
ombudet sina anställningsförmåner.

6 § Skyddsombud har rätt att taga del av de handlingar och erhålla de
upplysningar i övrigt som behövs för ombudets verksamhet.

6 a § Om ett skyddsombud anser att åtgärder behöver vidtas
för att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö, ska
skyddsombudet vända sig till arbetsgivaren och begära sådana
åtgärder. Skyddsombudet kan också begära att en viss
undersökning ska göras för kontroll av förhållandena inom
skyddsområdet. På framställning ska arbetsgivaren genast
lämna skyddsombudet en skriftlig bekräftelse på att
arbetsgivaren mottagit dennes begäran. Arbetsgivaren ska utan
dröjsmål lämna besked i frågan. Gör arbetsgivaren inte det
eller beaktas inte begäran inom skälig tid, ska
Arbetsmiljöverket efter framställan av skyddsombudet pröva om
föreläggande eller förbud enligt 7 kap. 7 § ska meddelas.
Sådan framställning av ett skyddsombud på fartyg ska i
stället lämnas till Transportstyrelsen, som ska pröva om
föreläggande eller förbud enligt fartygssäkerhetslagen
(2003:364) ska meddelas.

Där skyddskommitté finns, kan skyddsombud direkt påkalla
kommitténs behandling av en arbetsmiljöfråga.

Ett skyddsombuds begäran enligt första stycket får även avse
skyddsåtgärder som behövs för att arbetsgivaren på det
arbetsställe där skyddsombudet är verksamt ska uppfylla sina
skyldigheter gentemot utomstående arbetskraft enligt 3 kap.
12 §.

Det som i första och andra styckena sägs om skyddsombud ska
också gälla för studerandeskyddsombud som avses i 17 §.
Lag (2009:870).

7 § Innebär visst arbete omedelbar och allvarlig fara för
arbetstagares liv eller hälsa och kan rättelse inte genast
uppnås genom att skyddsombudet vänder sig till arbetsgivaren,
kan skyddsombudet bestämma att arbetet ska avbrytas i
avvaktan på ställningstagande av Arbetsmiljöverket.

Om det är påkallat från skyddssynpunkt och rättelse inte
genast kan uppnås genom att skyddsombudet vänder sig till
arbetsgivaren kan skyddsombudet i avvaktan på
Arbetsmiljöverkets ställningstagande avbryta arbete som en
arbetstagare utför ensam.

Överträds en tillsynsmyndighets förbud, som har vunnit laga
kraft eller som på grund av förordnande enligt 9 kap. 5 § ska
gälla omedelbart, kan skyddsombudet avbryta sådant arbete som
avses med förbudet.

Ett skyddsombuds åtgärder enligt första�tredje styckena får
även avse arbete som utförs av inhyrd arbetskraft i
arbetsgivarens verksamhet.

För skada till följd av någon åtgärd som avses i denna
paragraf är ett skyddsombud fritt från ersättningsskyldighet.

Bestämmelser om rätten för ett skyddsombud att avbryta arbete
på fartyg och om verkan av en sådan åtgärd finns i
fartygssäkerhetslagen (2003:364). Lag (2009:870).

8 § Vid ett arbetsställe, där minst femtio arbetstagare
regelbundet sysselsätts, ska det finnas en skyddskommitté,
sammansatt av företrädare för arbetsgivaren och
arbetstagarna. En skyddskommitté ska tillsättas även vid
arbetsställen med mindre antal arbetstagare, om det begärs av
arbetstagarna.

Företrädare för de anställda utses bland arbetstagarna av en
lokal arbetstagarorganisation som är eller brukar vara bunden
av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Finns det
ingen sådan organisation utses företrädare av arbetstagarna.

Vid ett arbetsställe där det finns studerandeskyddsombud ska
även två av dessa ingå i skyddskommittén.
Studerandeskyddsombuden bestämmer själva vilka av dem som ska
ingå i skyddskommittén.

Bestämmelser om hur en skyddskommitté på fartyg ska
tillsättas finns i fartygssäkerhetslagen (2003:364).
Lag (2009:870).

9 § Skyddskommittén skall delta i planeringen av
arbetsmiljöarbetet på arbetsstället samt följa arbetets
genomförande. Den skall noga följa utvecklingen i frågor som
rör skyddet mot ohälsa och olycksfall samt verka för
tillfredsställande arbetsmiljöförhållanden. En skyddskommitté
på fartyg skall vidare vaka över att fartyget har den bemanning
som det skall ha enligt beslut eller föreskrifter. I
skyddskommittén skall behandlas frågor om

1. företagshälsovård,

2. handlingsplaner enligt 3 kap. 2 a §,

3. planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar,
arbetsprocesser, arbetsmetoder och av arbetsorganisation,

4. planering av användning av ämnen som kan föranleda ohälsa
eller olycksfall,

5. upplysning och utbildning rörande arbetsmiljön,

6. arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamheten på
arbetsstället. Lag (2003:365).

10 § Skyddsombud får inte hindras att fullgöra sina uppgifter.

Om ett skyddsombud företräder en arbetstagare som utför arbete
på ett arbetsställe över vilket dennes arbetsgivare inte råder är den
arbetsgivare som råder över arbetsstället skyldig att låta
skyddsombudet få tillträde dit i den omfattning som ombudet
behöver för att fullgöra sitt uppdrag.

Skyddsombud får ej med anledning av sitt uppdrag ges försämrade
arbetsförhållanden eller anställningsvillkor. När uppdraget upphör
skall arbetstagaren vara tillförsäkrad arbetsförhållanden och
anställningsvillkor, vilka överensstämmer med eller är likvärdiga
med dem som skulle ha rått om han ej hade haft uppdraget.
Lag (1994:579).

11 § Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot 10 §, skall han ersätta
uppkommen skada. Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall
hänsyn tagas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk
betydelse. Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra
omständigheter är skäligt, kan skadeståndet nedsättas eller helt
bortfalla.

Är flera ansvariga för skada, skall skadeståndsskyldigheten fördelas
mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.

12 § Den som vill fordra skadestånd enligt 11 § skall
underrätta motparten om sitt anspråk inom fyra månader från det
skadan inträffade. Har inom den tiden förhandling rörande
anspråket påkallats enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i
arbetslivet eller med stöd av kollektivavtal, skall talan
väckas inom fyra månader efter det att förhandlingen
avslutades. I annat fall skall talan väckas inom åtta månader
från skadans uppkomst.

Första stycket skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om
anspråk på anställningsförmåner enligt 5 §.

Iakttages ej vad som föreskrives i första eller andra stycket,
är rätten till talan förlorad.

För skyddsombud på fartyg gäller fartygssäkerhetslagen
(2003:364) i stället för vad som anges i denna paragraf.
Lag (2003:365).

13 § Mål om tillämpning av 10 och 11 §§ handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i arbetstvister. I fråga om talan mot
arbetstagare eller, i fall som avses i 10 § andra stycket, mot den som
råder över ett arbetsställe gäller dock vad som är föreskrivet om
rättegång i allmänhet. Lag (1994:579).

14 § I förhållande till arbetsgivare vinner 4–7 och 10–13 §§
tillämpning när den organisation eller de arbetstagare, som har utsett
skyddsombudet, har underrättat arbetsgivaren om valet eller, om
arbetsgivaren icke har kunnat nås, sänt underrättelse om valet till
arbetsstället.

15 § Det som sägs i 5 §, 10 § första och tredje styckena samt
11�14 §§ ska tillämpas på motsvarande sätt på en ledamot av
en skyddskommitté som inte är studerandeskyddsombud.

För studerandeskyddsombud ska 10 § första och andra styckena,
11, 12 och 14 §§ tillämpas på motsvarande sätt. För mål om
tillämpning av 10 och 11 §§ som rör studerandeskyddsombud
gäller det som är föreskrivet om rättegång i allmänhet.
Lag (2009:870).

16 § Beträffande skyddsombud och ledamot av skyddskommitté,
vilka har utsetts av organisation som avses i 2 § andra eller
tredje stycket, äger även lagen (1974:358) om facklig
förtroendemans ställning på arbetsplatsen tilllämpning. Har
skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté på fartyg utsetts
av de ombordanställda, tillämpas lagen som om han eller hon var
utsedd av sin lokala arbetstagarorganisation. Det som sägs i
denna paragraf gäller dock inte i den mån ombuds eller ledamots
rättigheter enligt detta kapitel eller enligt
fartygssäkerhetslagen (2003:364) därigenom skulle inskränkas.
Lag (2003:365).

17 § De som genomgår utbildning ska av huvudmannen för
utbildningen ges tillfälle att medverka i arbetsmiljöarbetet
på arbetsstället, om det är rimligt med hänsyn till
utbildningens art och utbildningsperiodens längd.

Omfattningen och utformningen av elevernas deltagande i
skolans arbetsmiljöarbete ska anpassas efter deras ålder,
mognad och förutsättningar i övrigt när det gäller

1. elever i förskoleklass och i lägre årskurs än årskurs 7 i
grundskolan, specialskolan och i motsvarande utbildningar
samt i sameskolan,

2. elever i den obligatoriska särskolan, gymnasiesärskolan
och motsvarande utbildningar, och

3. elever i vuxenutbildning för utvecklingsstörda.

Elever i grundskolans årskurs 7�9, specialskolans årskurs 7�
10 och gymnasieskolan samt motsvarande utbildningar företräds
i arbetsmiljöarbetet av elevskyddsombud.

De som genomgår eftergymnasial utbildning och annan
utbildning för vuxna än vuxenutbildning för utvecklingsstörda
företräds i arbetsmiljöarbetet av studerandeskyddsombud. Ett
studerandeskyddsombud ska vara minst 18 år. Lag (2009:870).

18 § Elevskyddsombuden utses av eleverna och
studerandeskyddsombuden av de studerande.

Huvudmannen för utbildningen ska se till att
elevskyddsombuden och studerandeskyddsombuden får den
utbildning och den ledighet som behövs för uppdraget.

Elevskyddsombuden och studerandeskyddsombuden har rätt till
den information som behövs för uppdraget. För
elevskyddsombuden gäller dock rätten till information inte
sådana uppgifter som är föremål för tystnadsplikt enligt 7
kap. 13 § första stycket. I fråga om uppgifter som är föremål
för sekretess i det allmännas verksamhet gäller
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:870).

7 kap. Tillsyn

1 § Arbetsmiljöverket utövar tillsyn över att denna lag och
föreskrifter som meddelats med stöd av lagen följs.

Med undantag för 13 § gäller detta kapitel inte fartygsarbete.
Bestämmelser om tillsyn vid fartygsarbete och inskränkningar i
rätten att använda fartyg finns i fartygssäkerhetslagen
(2003:364). Lag (2003:365).

2 § Arbetsmiljöverket utövar tillsyn enligt detta kapitel över
att bestämmelsen i artikel 35 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om
registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av
kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk
kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och
upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och
kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv
76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG,
93/105/EG och 2000/21/EG följs. Lag (2008:261).

3 § Tillsynsmyndighet har rätt att efter anfordran erhålla de
upplysningar, handlingar och prov samt påkalla de undersökningar som
behövs för tillsyn enligt denna lag.

4 § Den som i sin verksamhet använder en viss produkt eller har
uppdragit åt annan att utföra ett visst arbete är skyldig att på en
tillsynsmyndighets begäran lämna upplysning om vem som har levererat
produkten eller utför arbetet.

Den som har överlåtit eller upplåtit en teknisk anordning eller
överlåtit ett ämne, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, är
skyldig att på en tillsynsmyndighets begäran lämna tillgängliga
upplysningar om till vilka produkten har överlåtits eller upplåtits.
Lag (1991:677).

5 § För tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndighet tillträde till
arbetsställe och får där göra undersökningar och taga prov. För uttaget
prov utgår ej ersättning.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för
utövande av tillsyn enligt denna lag.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetsmiljöverket
kan föreskriva skyldighet att ersätta tillsynsmyndighet sådana kostnader
för provtagning och undersökning av prov som har varit skäligen
påkallade. Lag (2000:764).

6 § Om det på ett gemensamt arbetsställe som avses i 3 kap.
7 d § tredje stycket inte finns någon som är ansvarig för
samordningen av arbetsmiljöfrågor, får Arbetsmiljöverket
besluta att någon av dem som bedriver verksamhet där ska ha
sådant ansvar.

När det finns särskilda skäl får Arbetsmiljöverket besluta att
ansvaret för samordningen av arbetsmiljöfrågor i fall som avses
i 3 kap. 7 d § ska flyttas över till någon av dem som bedriver
verksamhet på det gemensamma arbetsstället.

I fråga om ansvaret för arbetsmiljöfrågor vid byggnads- eller
anläggningsarbete enligt 3 kap. 6 § får Arbetsmiljöverket om
det finns särskilda skäl i beslut flytta över detta ansvar

1. från en uppdragstagare till den som låter utföra byggnads-
eller anläggningsarbetet i fall som avses i 3 kap. 7 c §, eller

2. från den som låter utföra byggnads- eller anläggningsarbetet
till en uppdragstagare i den mån det finns ett sådant uppdrag
som avses i 3 kap. 7 c § första stycket 1. Lag (2008:934).

7 § Arbetsmiljöverket får gentemot den som har skyddsansvar
enligt 3 kap. 2-12 §§, 5 kap. 3 § första stycket eller 6 § i
detta kapitel meddela de förelägganden eller förbud som behövs

1. för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen ska följas, och

2. för att artikel 35 i förordning (EG) nr 1907/2006 ska
följas.

I beslut om föreläggande eller förbud kan Arbetsmiljöverket
sätta ut vite.

Om någon inte följer ett föreläggande, får Arbetsmiljöverket
besluta att rättelse ska ske på dennes bekostnad.

Om ett föreläggande har meddelats beträffande någon åtgärd till
vilken det krävs bygglov, rivningslov eller marklov enligt
plan- och bygglagen (1987:10) men sådant lov inte beviljas,
upphör föreläggandet att gälla såvitt avser åtgärden.
Lag (2008:934).

8 § Om det finns något missförhållande i skyddshänseende beträffande en
lokal, ett markområde eller ett utrymme under jord som har upplåtits för
arbete eller som personalutrymme, kan Arbetsmiljöverket meddela förbud
enligt 7 § mot en sådan upplåtelse till dess angiven åtgärd har
vidtagits med lokalen, markområdet eller utrymmet.

Arbetsmiljöverket kan gentemot den som upplåter en lokal, ett markområde
eller ett utrymme under jord för arbete eller som personalutrymme,
meddela förelägganden enligt 7 § om undersökning av skyddsförhållandena
på platsen. Lag (2000:764).

9 § har upphävts genom lag (2000:764).

10 § För att säkerställa förbud enligt 7 eller 8 § kan
tillsynsmyndighet meddela beslut om försegling eller annan
avstängning av anläggning, utrymme eller anordning. Sådant beslut
verkställs genom myndighetens försorg. Lag (1994:579).

11 § Den som har skyddsansvar enligt 3 kap. 8-10 §§ får åläggas
att lämna varningsinformation eller att återkalla en produkt.
Innehållet i ett sådant åläggande ska motsvara vad som anges i
14-18 §§ produktsäkerhetslagen (2004:451). Vad som där sägs om
tillverkare ska dock i stället avse den som har skyddsansvar
enligt 3 kap. 8-10 §§.

Åläggandet ska förenas med vite om det inte av särskilda skäl
är obehövligt. Lag (2008:295).

12 § Regeringen kan föreskriva att särskilda avgifter skall tagas ut i
ärende enligt denna lag.

13 § Den som har utsetts till skyddsombud,
studerandeskyddsombud eller ledamot i en skyddskommitté eller
den som har deltagit i arbetsanpassnings- och
rehabiliteringsverksamhet enligt denna lag får inte
obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon under
uppdraget har fått veta om yrkeshemlighet, arbetsförfarande,
affärsförhållande, en enskilds personliga förhållanden eller
förhållande av betydelse för landets försvar.

Har ombudet, ledamoten eller deltagaren utsetts av en sådan
lokal arbetstagarorganisation som avses i 6 kap. 2 och 8 §§,
får han eller hon trots tystnadsplikten enligt första stycket
lämna uppgift vidare till en ledamot i organisationens
styrelse eller till en sakkunnig i arbetsmiljöfrågor hos en
central arbetstagarorganisation till vilken den lokala
organisationen hör. Rätten att lämna uppgift vidare gäller
endast om uppgiftslämnaren underrättar mottagaren om
tystnadsplikten. I sådant fall gäller tystnadsplikten också
för denne.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna
i 10 kap. 11�14 §§ och 12 kap. 2 § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:870).

14 § Tillsynsmyndighet ska till skyddsombud och
studerandeskyddsombud lämna var sin kopia av de skriftliga
meddelanden i arbetsmiljöfrågor som lämnas till ett
arbetsställe. Lag (2009:870).

8 kap. Påföljder

Ansvar

1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot föreläggande eller förbud som har
meddelats med stöd av 7 kap. 7–9 §§. Detta gäller dock inte om
föreläggandet eller förbudet har förenats med vite. Lag (1994:579).

2 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. anlitar en minderårig i strid mot 5 kap. 2 § första stycket eller
mot föreskrifter som meddelats med stöd av 5 kap. 2 § tredje eller
fjärde stycket,

2. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 1–8 §§
eller 5 kap. 3 § andra stycket, 4 eller 5 §,

3. lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när en
tillsynsmyndighet har begärt upplysningar, handlingar eller prov
eller begärt undersökningar enligt 7 kap. 3 eller 4 §,

4. utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur
bruk.

Till ansvar enligt denna bestämmelse skall inte dömas om det för
överträdelsen har utfärdats föreskrift om sanktionsavgift enligt 5 §.
Lag (1994:579).

3 § Om ansvar för den som överträder 7 kap. 13 § finns bestämmelser i 20
kap. 3 § brottsbalken.

Förverkande

4 § Har vid brott som avses i detta kapitel en anordning eller ett ämne
använts i strid mot förbud enligt 4 kap. 4 § eller 7 kap. 7 §, skall
förverkande ske av egendomen eller dess värde, om det inte är uppenbart
oskäligt. Lag (1991:677).

Sanktionsavgift

5 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Arbetsmiljöverket får föreskriva att en särskild avgift skall
betalas om överträdelse har skett av en föreskrift som har
meddelats med stöd av ett bemyndigande i något avseende som
anges i 4 kap. 1–3 eller 8 § första stycket. Avgiften skall betalas
även om överträdelsen inte skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

En sådan föreskrift skall ange hur avgiften beräknas för olika slag
av överträdelser. Avgiftsbeloppet skall kunna fastställas direkt med
ledning av den angivna beräkningsgrunden. Avgiften skall vara
lägst 1 000 och högst 100 000 kronor. Lag (2000:764).

6 § Avgiften skall påföras den fysiska eller juridiska person som
drev den verksamhet där överträdelsen skedde.

Avgiften får jämkas eller efterges om det skulle vara oskäligt att
påföra avgiften enligt angiven beräkningsgrund.

Avgiften tillfaller staten. Lag (1994:579).

7 § /Upphör att gälla U:2010-02-15/
Frågor om påförande av avgift prövas av länsrätten efter
ansökan av Arbetsmiljöverket.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2000:764).

7 § /Träder i kraft I:2010-02-15/
Frågor om påförande av avgift prövas av förvaltningsrätten
efter ansökan av Arbetsmiljöverket.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2009:788).

8 § Avgift får påföras bara om ansökan har delgetts den som
anspråket riktas mot inom fem år från den tidpunkt då
överträdelsen skedde.

Ett beslut varigenom någon påförs avgift skall genast sändas till
länsstyrelsen. Avgiften skall betalas till länsstyrelsen inom två
månader från det att beslutet vann laga kraft. En upplysning om
detta skall tas in i beslutet.

Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i andra stycket,
skall dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen (1997:484) om
dröjsmålsavgift. Den obetalda avgiften och dröjsmålsavgiften skall
lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen
(1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid
indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.
Lag (1997:520).

9 § Frågor om påförande av avgift får prövas av
Arbetsmiljöverket genom avgiftsföreläggande.

Avgiftsföreläggande innebär att den som antas ha gjort sig
skyldig till en överträdelse föreläggs avgiften till
godkännande omedelbart eller inom viss tid.

Har föreläggandet godkänts, gäller det som domstols
lagakraftvunna avgörande varigenom avgift påförts. Ett
godkännande som sker sedan den i föreläggandet utsatta tiden
har gått ut är dock utan verkan. Lag (2000:764).

10 § En påförd avgift bortfaller om verkställighet inte har skett
inom fem år från det att avgörandet vann laga kraft. Lag (1994:579).

9 kap. Överklagande

1 § Har upphävts genom lag (2000:764).

2 § Arbetsmiljöverkets beslut i enskilda fall enligt denna lag
eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av lagen får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2008:297).

3 § För att ta till vara arbetstagarnas intressen i ärenden
enligt denna lag får överklagande enligt 2 § göras av ett
huvudskyddsombud eller, om något sådant ombud inte finns, av
ett annat skyddsombud.

Om det inte finns något skyddsombud, får överklagande göras
av en arbetstagarorganisation i den mån saken rör
medlemmarnas intressen. Om talan avser annat än fartygsarbete
krävs att organisationen tidigare har yttrat sig i ärendet.

För att ta till vara de studerandes intressen i ärenden
enligt denna lag får överklagande också göras av ett
studerandeskyddsombud. Lag (2009:870).

4 § I fråga om föreskrifter får Arbetsmiljöverket underställa
regeringen frågor av särskild betydelse, innan verket meddelar
beslut i ärendet. Lag (2000:764).

5 § En tillsynsmyndighet får förordna att dess beslut skall
gälla omedelbart. Lag (2000:764).

Övergångsbestämmelser

1977:1160

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978, då arbetarskyddslagen (1949:1)
och skogsförläggningslagen (1963:246) skall upphöra att gälla. Till dess
regeringen eller, efter regeringens bestämmande, arbetarskyddsstyrelsen
enligt bemyndigande i den nya lagen meddelar bestämmelser som motsvarar
kungörelsen (1949:210) om förbud att använda arbetstagare till målnings-
arbete med blyfärg, kungörelsen (1949:211) om läkarundersökning och
läkarbesiktning till förebyggande av vissa yrkessjukdomar, kungörelsen
(1949:491) om förbud att använda bensolhaltigt ämne vid tillverkning av
läderskodon och kungörelsen (1966:521) om förbud att använda minderårig
till vissa arbeten skall dock 14 och 16 §§, 26 § andra stycket, 74 §
första stycket och 75 § arbetarskyddslagen fortfarande gälla.

Vid ikraftträdandet gällande föreskrift, råd eller anvisning, som har
meddelats med stöd av 45 § andra eller tredje stycket eller 74 § andra
stycket arbetarskyddslagen, äger fortsatt giltighet inom sitt tidigare
tillämpningsområde och skall vid tillämpningen av arbetsmiljölagen
anses ha meddelats enligt denna.

Vad som sägs i andra stycket skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga
om föreskrift, råd eller anvisning, som där nämns men som avses träda i
kraft den 1 juli 1978 eller senare.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till eller avses
eljest däri föreskrift, som har ersatts genom bestämmelse i
arbetsmiljölagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

1994:579

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.

De äldre bestämmelserna i 8 kap. 2 § gäller fortfarande i fråga om
överträdelser som har skett före den 1 oktober 1994, dock får ej
dömas till annan påföljd än böter.

Sanktionsavgift som avses i 8 kap. 5 § denna lag får påföras endast
för överträdelse som har skett efter lagens ikraftträdande.

1995:326

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995. Beslut som har meddelats
före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.

2008:297

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.

2. För beslut som meddelats av Arbetsmiljöverket före den 1
juli 2008 gäller 9 kap. 2 § i sin äldre lydelse.

2008:1362

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009. Vid tillämpning av
7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska
Transportstyrelsen i stället för Sjöfartsverket vara den
enskildes motpart, om styrelsen efter ikraftträdandet är
behörig att handlägga den typ av fråga som är föremål för
prövning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.